Rutinbesök nr 4
Tyvärr tyvärr blev det inget skrivet igår, ber om ursäkt för det!
Dagen blev lång och en trött liten pojke gjorde anspråk på datorn för att kolla på sitt älskade "Stadens hjältar".
Men nu har jag datorn för mig själv. Och det känns ju trots allt passande med en uppdatering idag den 8 juli, på dagen en månad innan BF.
Igår var det alltså dags för det fjärde rutinbesök, i vecka 35+2, denna gång med en semestervikarierande BM. Vi började med att sammanfatta graviditeten, som i stort sett bara handlade om att jag har sköldkörtelproblem och medicinerar för det. Lite märkligt, det finns ju en hel del annat att ta in också; alla förkylningar och sjukdomar och smärtan i livmodertappen, men det var tydligen inte så himla relevant.
Sen frågade vikarie-BM om vilka önskemål jag hade gällande förlossningen. Jag sa att vi gärna vill ha sen avnavling om det är möjligt, och att berörd personal ska vara införstådda med att det gick fort när jag födde sist så att de inte behandlar mig som om det finns all tid i världen. "Fast det kanske det finns, vad vet jag" sa jag.
Då sa BM att jag absolut ska räkna med att det kommer gå fort, eftersom det gick så fort med första barnet. "Det är bara du säger när du ringer in att du hade en snabb förlossning med första barnet, det är inga problem. Eller känner du att du behöver spara tid kan ni åka in direkt utan att ringa, det går också bra" sa vikarie-BM.
Hon uppmärksammade i journalen att den förra förlossningen startade med vattenavgång. Jag sa att det var väldigt praktiskt och att jag hoppas på att det blir så nu också, då vet jag konkret att det är på gång. Börjar det med värkar kanske jag inte vet när det är på riktigt. "Det kommer du märka, det känner du i kroppen" sa vikarie-BM, så jag hoppas hon har rätt.
Hon noterade att jag bara använde lustgas förra gången och att jag räknar med att det kommer räcka med det som smärtlindring även denna gång.
Efter det var det dags för blodtryck - som var fortsatt bra, och att lyssna på Lillasysters hjärtljud - som också galopperade på lika jämnt och starkt som innan. Och huvudet ligger fortfarande neråt, även om hon är fullt rörlig. Men det förvånar mig inte; Lillhjärtat låg också fullt rörlig (med sin rumpa) fram tills på förmiddagen samma dag som han föddes i vecka 37+3, då han låg ruckbar på rutinbesöket. Så jag tror verkligen inte att Lillasyster kommer fixera sig det minsta.
Sen, till min stora förvåning, ville vikarie-BM väga mig. Jag som inte blivit vägd en enda gång (till min stora lättnad) utöver när vi gjorde KUB-testet på Antenatalmottagningen i vecka 14. Men, till min stora förvåning igen, har jag bara gått upp cirka 13 kilo hittills?! Alltså hela tio kilo mindre än vad jag gick upp med Lillhjärtat!
Tack och lov för bättre medicinering för sköldkörteln redan innan jag plussade; jag har varit bättre inställd och inte samlat på mig nån vätska alls nästan. Otroligt skönt är det!
Avslutningsvis fick jag en remiss till lab för att lämna gallsyreprov, vilket jag gjorde imorse. Jag har nämligen haft besvärande klåda kvälls- och nattetid de senaste nätterna vilket hållit mig vaken i flera timmar. S.k graviditetsklåda är ofarligt, men klådan kan bero på höjda gallsyrenivåer, vilket är skadligt för Lillasyster. Så för att ta det säkra före det osäkra fick jag lämna ett blodprov idag. Men jag tror att det är lugnt, jag tog magnesiumtillskott igår och inatt kliade det inte alls. Har förresten fått börja med Niferex såhär på slutet. Hb-värdet var ok på senaste mätningen för tre veckor sen, men vikarie-BM anade att det sjunkit nu och att det kan vara bra med extra järntillskott inför förlossningen, ifall jag kommer blöda mycket. Det gjorde jag inte sist, 250 ml bara, men det vet man ju aldrig hur det blir denna gång.
Nästa rutinbesök med min ordinarie BM som då är tillbaka efter sin semester är den 22/7. Som av en händelse är jag då i vecka 37+3, den magiska dagen då alltså Lillhjärtat föddes. Och då jag alltså också var på rutinbesök på förmiddagen. Kan ju verkligen hoppas att det är ett tecken! Lillasyster är så såklart hjärtligt välkommen då om hon känner för det, men jag tror att hon kommer dröja längre än så. Jag tänker i alla fall be om en koll då för att se om det hänt nåt mer med tappen, för att få ett hum om ifall det trots allt är nära. Spännande!
Idag har det ösregnat här så vi spenderade några timmar på ett lekland hela familjen. Jag lekte dock av förklarliga skäl inte särskilt mycket utan fick nöja mig med att titta på när min man härjade runt med Lillhjärtat. Jag satt och tog det lugnt i en soffa, och la märke till att det var väldigt stilla i magen. Vilket det inte brukar vara när jag vilar. Men så fick jag syn på Lillhjärtat i en klätterställning, han var superglad och vinkade glatt, och ni som har barn vet vilken underbar känsla man fylls av när man ser sitt barn riktigt lyckligt. När den varma, härliga känslan rann genom kroppen vaknade Lillasyster till ordentligt! Det var helt fantastiskt! Hon är verkligen med oss redan nu och reagerade helt klart på det jag kände i kroppen när jag såg hennes storebror leka och ha roligt. Jag blev så rörd att jag fick kämpa hårt för att inte storgråta bland allt folk, torkade ett par tårar i smyg och hoppas att ingen såg mig...
Längtar så enormt efter henne nu och är så nyfiken på vem Lillasyster är; är hon stor eller liten, lik Lillhjärtat, mig, min man eller nån helt annan? Har hon en massa mörkt hår som Lillhjärtat också hade?
Har fått ok från Lillhjärtats förskola att han kan vara där när Lillasyster är på väg, ifall min mamma inte hunnit hit innan vi behöver åka in. Känns bra med en plan B, förutsatt att Lillasyster kommer på en vardag och medan förskolan har öppet, hehe. Hoppas såklart på att hon vill komma medan min mamma är här, det är den bästa lösningen på alla sätt.
Nu ska jag ta mig en kopp hallonbladste och ta det lugnt på soffan. Vilar så mycket jag bara kan, kroppen orkar inte mycket alls.
Ha det gott!
