levamedpcos.blogg.se

Jisses, vilken dag det var igår...

 

Allt började som vanligt, upp med Lillhjärtat och käka frukost. Sen åkte vi och storhandlade hela familjen eftersom jag planerar att göra storkok i veckan som är skönt att ha när vi kommer hem från sjukhuset.

Jag har ju haft en del klåda på sistone (gallsyreproverna som togs förra veckan var bra förresten, ingen hepatos vilket jag inte trodde heller), så att det kliade en del vid höger ljumske, alltså precis under magen, var inget som jag tänkte nåt särskilt på. Blir ju varmt och fuktigt där liksom, lätt att det kliar då kanske.

 

Vi kom hem, jag var jättetrött (som alltid numera) och vilade en stund på soffan. Sen var det dags för mig att äta lunch. Jag stod i köket och kliade mig i ljumsken när jag av en slump fick syn på mig själv i spegelbilden på ugnsluckan. Ugnen sitter i höfthöjd och har väldigt reflekterande glas, och av en händelse råkade jag alltså se området där det kliade så mycket. Först trodde jag att jag såg i syne. Det såg ju helt groteskt ut?! Ett stort område, från snippan upp mot höften, precis i troslinjen, som var alldeles blått och rött?! Det gick som en röd markering runt alltihop.

 

Fan, det är borrelia, tänkte jag direkt. Det såg ju ut precis som borrelia. För visst blev jag fästingbiten mitt i det markerade området när vi hälsade på hos min mamma för två och en halv vecka sedan. Det upptäcktes också av en slump, eftersom den satt under magen - inget som jag kan se utan en spegel. Det var en väldigt liten fästing så den hade inte suttit där länge, jag fick bort den utan problem och allt har varit frid och fröjd där sen, ingen reaktion i huden. Så när jag upptäckte detta igår tänkte jag först att det gått för lång tid efter bettet? Och blir irriationen såhär stor verkligen? Men så läste jag på 1177 att hudförändringen uppstår inom en till fyra veckor, och det stämmer ju precis. Och att hudförändringen ska vara större en fem centimeter, och det stämde också helt klart.

 

Panik!

 

Jag är ju för fan höggravid, jag kan inte ha borrelia nu! Ringde först till Förlossningen, kanske dumt, men jag tänkte verkligen på Lillasyster i första hand. Livrädd för att hon skulle ta skada av det här. De hänvisade mig dock direkt till vårdcentralen, så jag ringde dit. Klockan var runt 12 och alla tider för dagen var uppbokade. "Vänligen återkom nästföljande vardag."

Gaaah, jag vill inte vänta! Storgrät av oro!

Ringde till MVC, i hopp om att få träffa en läkare där, och de skulle ringa upp 13.30. Ringde till 1177 under tiden. Sköterskan där lugnade mig med att Lillasyster är utom fara, och är det borrelia - vilket hon tyckte att det lät som  -  är det ingen fara för henne om jag äter antibiotika heller. Klockan blev 13.30, en snäll och gullig barnmorska ringde upp från MVC och sa att det fanns tyvärr ingen läkare på plats. "Men om du är orolig kan du vända dig till jourcentralen om du inte vill vänta tills imorgon."

 

Jourcentralen! Den skulle öppna kl 17. Det var några sega timmar att ta sig igenom tills dess. När klockan äntligen var slagen ringde jag dit - och ingen svarade! Trots sex försök! Ett förinspelat röstmeddelande sa att "Vid akut skada eller sjukdom som inte kan vänta är du välkommen till oss för bedömning." Så uppmuntrad av min man åkte jag dit de knappa tre milen, på vinst och förlust.

 

Jag kom dit strax innan kl 18 fick sitta ner och vänta en stund. Snart fick jag träffa en sköterska som tittade och kände på hudförändringen. Det var helt klart varmt över området och det mesta tydde på att det är borrelia. Eftersom jag är gravid ville hon att jag skulle träffa en läkare, men han var upptagen så jag fick sitta ner och vänta igen en stund. Snart kom läkaren som också tittade och kände och snabbt konstaterade att det var borrelia. Under dagen hade jag läst på en del och hittat info om att ifall man har fått en sån här hudförändring kopplat till ett fästingbett som jag har, kan läkaren skriva ut antibiotika direkt, utan att ta blodprov och liknande.

Och så blev det!

Läkaren skrev ut antibiotika som jag hämtade ut på ett kvällsöppet apotek i närheten. Tre gånger om dagen i tio dagar ska jag ta tabletterna. Det svåra blir nu att pussla ihop hur alla mediciner och tillskott ska tas under dagen, eftersom flera av dem inte får tas i samband med mat eller med varandra. Inte helt lätt.

Med hänsyn till graviditeten behövs det göra en uppföljning på vårdcentralen, så på jourläkarens inrådan ringde jag till VC imorse och de ska ringa upp snart.

 

Det var en mycket känslosam dag igår, men den fick trots allt ett bra slut. Jag är så glad att jag åkte in igår kväll och inte väntade på en tid på VC idag. Nu började jag ju redan med antibiotikan igår kväll liksom, så jag är igång! Förhoppningsvis upptäcktes det hela i ett tidigt skede, och jag hopas verkligen att det inte ger några långsiktiga konsekvenser på hälsan. Nu vill jag bara bli av med skiten och fokusera på det som kommer härnäst; förlossningen. Så nu blickar vi bara framåt!

 

Ha det gott!