levamedpcos.blogg.se

Igår var ju en riktig skitdag. Sur, irriterad, less. Men, så kom posten på eftermiddagen. Med ett paket! Jag älskar paket, det är nåt av det bästa som finns. Det var adresserat till mig, men jag anade att innehållet i själva verket var till Lillasyster.

 

Och så var det! En body, byxor, två haklappar, en mössa och en gosedjurskanin, allt från Newbie. Plus ett fint kort med texten:

"Nu väntar vi med spänning på din ankomst! Stort grattis i förväg till er och storebror!"

 

I slutet av 2012 upptäckte jag en tråd på ett forum som lockade. Den vände sig till tjejer som försökte bli gravida med första barnet. Jag började skriva där, och så småningom var vi ett gäng på nio tjejer som flyttade över till Facebook. Vi hade försökt olika länge, vissa i ett par år, jag och min man i nästan ett år, och några i ett par månader. Vissa av oss visste att vi hade fertilitetsproblem, antingen PCO/PCOS eller oförklarlig barnlöshet och väntan på utredning. Men det visade sig att det skulle bli en lång eller krokig väg för nästan alla, och vi blev ett oerhört starkt stöttande team för varandra.

 

Jag hade den enorma turen att få barn först. I mars i år, ett och ett halvt år efter Lillhjärtats födelse, slöts cirkeln när det nionde barnet kom till världen, och alla tjejer hade äntligen blivit mammor. Och nu är alltså första barnet i omgång två  - syskonen - på väg, i form av Lillasyster. Ingen av de andra tjejerna är gravida på nytt än, ett par av dem har börjat försöka och ytterligare någon är på gång till hösten. Jag hoppas verkligen att de lyckas snart, för det är de så värda! De har betytt och betyder mycket för mig, är så glad att de finns i mitt liv.

 

Alla sura miner försvann när jag öppnade paketet och fick se Lillasysters fina saker, då kände jag bara enorm glädje, tacksamhet och längtan inför vad som komma skall - förhoppningsvis väääldigt snart. Är på BF-8 idag, och allt verkar tyda på att Lillasyster blir den augustibebis som hon är beräknad att bli. Vilket ju egentligen bara är bra, vi är så himla många i min släkt som fyller år i juli - men ingen i augusti. Har själv hela tiden sagt 1 augusti, vilket som bekant är imorgon, men jag tror att det dröjer ytterligare. Just nu får jag vara himla glad och nöjd om det ens blir innan BF känns det som. Hon trivs bra därinne, helt enkelt. Men för varje dag som går kommer hon trots allt en dag närmare oss, hon kan inte gömma sig därinne för evigt. Väldigt lätt att glömma bort, men ut ska hon faktiskt. Hoppas bara att det sker inom några dagar, vill vidare till nästa fas nu! Bebis- och familjefasen! This pregnancy is way over!

 

Ha det gott!