Vecka 39 - nope, ingen bebis
Förlåt för att det inte blivit nåt skrivet på väldigt många dagar nu men... jag är bara så less. Orkar inte ens formulera mig.
Är i alla fall drygt halvvägs igenom vecka 39 (38+4 idag) och än verkar inte Lillasyster vara intresserad av att komma ut. Slemproppen har börjat släppa lite tror jag, sammandragningarna är kraftigare och jag har haft några förvärkar sedan i tisdags, men det duger ju inte liksom. Hon trycker sig neråt ENORMT mycket ibland, fast hon är helt klart fullt rörlig eftersom hon alltid ligger hoprullad som en boll mitt i bröstkorgen på morgnarna. Gravity's not my friend...
Min man är på helspänn och tror att det ska bli bebis när som helst, och min mamma som är här för att passa Lillhjärtat säger "Det är nog på gång" flera gånger om dagen. Uuuuh, jag är så less nu känner jag, och börjar tappa humöret rejält. Sur och grinig är jag idag. Vill inte mer, det är inte roligt längre.
Det kommer aldrig bli nån Lillasyster. Jag lär bli igångsatt på BF+18 och får tvinga ut henne. Känns verkligen som att det aldrig kommer att starta på egen hand. Vet att de allra flesta känner såhär på slutet, men jag var verkligen förskonad från det förra gången. Jag behövde aldrig vänta på Lillhjärtat i den bemärkelsen och det ligger mig i fatet nu. Trots att det i skrivande stund är nio dagar KVAR till BF, det är ju inte så himla lite trots allt. Men det känns verkligen som nio dagar för mycket...
Jag hoppas innerligt att nästa inlägg kommer handla om att Lillasyster är här. <3 Håll tummarna!
Ha det gott!
