Rutinbesök nr 2!
Igår var det alltså dags att hälsa på BM igen. Blev ett ganska kort besök då det inte fanns så mycket att diskutera eller undersöka.
Hon frågade hur läget var och jag svarade att det är rätt jobbigt att röra sig eller ens vara uppe på fötter av alla sammandragningar och trycket neråt i snippan (och även mellangården ibland) som skapar en nypande känsla. BM svarade att det är vanligt att känna så tidigt med andra barnet. Hon frågade hur det var sist, och jag sa att enda gången jag medvetet kände av trycket var dagen innan Lillhjärtat föddes, då han kilade ner rumpan i bäckenet. Men det kändes ju å andra sidan myyycket mer än detta.
BM frågade om det var nåt annat som dykt upp sedan senaste besöket, och jag svarade att jag mest funderat på hur Lillasyster ligger.
Vi började med att kolla blodtrycket, det såg bra ut även om det stigit lite från 120/60 till 125/70. Men det steg även lite när jag väntade Lillhjärtat.
Alla prover som togs för tre veckor sedan såg också bra ut. Järnvärdet har sjunkit men ligger ändå över referensen så det är inte läge för några järntabletter än. Fick en ny remiss och ska ta alla prover på nytt om två-tre veckor.
Sedan var det dags att kolla in Lillasyster. Hjärtljuden lät jättefint, hade ökat från 130 till 150 den här gången vilket var förvånande.
Och så var det det där med läget:
Lillasyster ligger med huvudet neråt! Fullt rörlig men ändå, det känns verkligen som en seger! Det GÅR tydligen att ligga rättvänd i den här livmodern! Är så himla glad över detta, för det är ju så jag själv känt att hon legat varje dag i minst en vecka nu i alla fall. Hon gillar att ligga till höger i magen och brukar hålla sig där. Det är ju mycket tid kvar för henne att hitta på bus och snurra runt, men nu vet jag som sagt att det går att ligga med huvudet neråt. Hurra!
BM sa att eftersom livmodern är slappare/glattare med andra barnet eftersom den redan varit uttänjd en gång, är det vanligt att andra barnet vänder sig fram och tillbaka alldeles inpå födseln. Min äldsta lillebror till exempel, han är född på BF och la sig i säte två dagar innan.
Det kan ju kännas lite oroväckande, att inte veta förrän i sista stund hur barnet ligger, men jag tror att jag och Lillasyster kan dra fördel av detta.
För förmodligen är det så att de där onda förvärkarna jag hade med Lillhjärtat - som alltså inte dykt upp än denna gång - hjälpte till att "hålla fast" honom i säte. Även om jag har många sammandragningar när jag är i aktivitet är det i stort sett alltid lugnt när jag är i vila, så livmodern är nog slappare än förra gången trots allt. Och då är det kanske lättare eller bekvämare för Lillasyster att ligga med huvudet neråt helt enkelt.
Jag hoppas verkligen att det är så det slutar, jag räknar verkligen inte med att hon ska ligga kvar så här hela tiden som återstår - även om det skulle kännas väldigt lugnande och betryggande. Men min magkänsla har trots allt hela tiden sagt att hon kommer ligga rättvänd, och nu kanske jag vågar börja tro på den. Utan att ta ut nånting i förskott såklart, herregud!
Men så länge hon ligger rätt är jag hur nöjd som helst, kan inte begära mer än så.
Imorgon ska vi köpa en ny, stor säng till blivande storebror så att spjälsängen blir redo för Lillasyster. Ska bli så spännande, jag tror att Lillhjärtat kommer tycka att det är jättekul med en stor säng som han kan klättra i och ur själv!
Dagen hittills spenderar vi dock ihop i en ännu större säng; Lillhjärtat har 39 graders feber och har sovit i över två timmar nu. Han var vaken en stund på morgonen men den energin dog snabbt, stackars lilla älsklingen...
Hoppas ni mår bra alla!
